vad gör jag

Jag har varit anställd vid SJ AB som lokförare, 1980 - 2008, med andra ord har jag kört tåg. Det är lokförarna som sitter längst fram och ser till att Du som åker med, kommer fram till destinationsorten säkert och tryggt. Som lokförare i Stockholm körde jag Regionaltåg (Uppsalatrafiken, trafiken till Eskilstuna) och X2000 till Linköping, Falun och Göteborg. Fram till den 5/1 2000 körde SJ även pendeltågen men dessa körs nu av det privata Stockholmståg som ägs av SJ AB. Alla som bor i Stockholm med omnejd och nyttjar pendeltågen blev på ett eller annat sätt blivit varse när förändringen skedde. Upphandlingar, privata bolag, allt skulle bli så bra. Dåliga avtal för personalen, när de sent om sider kom, resulterade i avhopp av personal och därmed en haltande trafik, förseningar och inställda tåg. Numera fungerar pendeltågen någotsånär men det är inte bra. Spaltkilometer har skrivits om denna trafik, det mesta negativt.

Jag tillhörde den grupp av lokförare som mest körde på sträckorna Stockholm - Uppsala - Gävle, Stockholm - Falun, Stockholm - Linköping Stockholm - Göteborg.
Jag började min lokförarbana 1980 efter påtryckningar av en kamrat som hade hoppat av det jobb vi då hade, bussförare vid SL vid Hornsbergsgaraget i Stockholm.
Efter urvalsprov och läkarundersökning började jag vid SJ i Hagalund 22/4 1980, 32 år sedan. Första veckan var det introduktion, ett mässande i fem dagar om SJ. Man gick igenom SJ:s organisation och uppbyggnad, visade oss hur turlistor fungerade. En veckas introduktion i Hagalund gick ganska fort, sedan var det dags för Mjölby.
I Mjölby hade SJ lagt sin skola för lokförare. En liten tråkig stad mitt i Östergötland. Där tragglade vi, vi var 25 stycken i vår grupp, loktyper, säkerhetsordning, el-lära, elteknik och mycket annat som hör lokföraryrket till. Fyra veckor varade första omgången teori för att följas av praktik, handledda av en erfaren och kunnig lokförare. Karl Alfred hette vår handledare. Vår, ja vi var två elever, Frank och jag åkte ihop hela utbildningen. Efter 44 dagars praktik styrde vi kosan mot Mjölby. Fortsatt teori i ytterligare 4 veckor under hösten 1980. Därefter följde 98 dagars praktik. Handledaren denna gång hette Rangvald Andersson. Efter halva tiden av de 98 dagarna bytte vi handledare. Den vi fick efter Rangvald hette Kjell Larsson. Våren 1981 sista teoretiska omgången. Nu skulle vi skriva alla slutskrivningar där skrivningen i säkerhetsordningen var den viktigaste. Det var inte många fel man fick ha för att klara sig. Säkerheten vid järnvägen har alltid haft högsta prioritet.

Sista praktiska omgången skulle ske med instruktör. "Snickaren från Flen" tilldelades oss. Nu hade jag bytt kompis till Kenneth "58:an"även kallad. Vi åkte på alla linjer och sedan efter 30 dagar var det meningen att instruktören skulle godkänna oss, vilket han också gjorde.
Min första egna tur gick till Gävle. Nervös gick jag till jobbet och tänkte "Detta grejar jag inte", men hur det var klargjorde jag loket och körde ut till vagnarna och sedan till centralen. När jag passerade Ulriksdal där min instruktör bodde, viftade han med ett stort lakan som en hälsning, trodde jag, nervositeten släppte genast. Det skulle senare visa sig att han skulle ha gäster och det var till dem han hade viftat med lakanet så att de skulle hitta dit. Turen till Gävle gick efter alla beräkningar. Det var en grundlig utbildning vi fick.

Drygt tjugo år har gått sedan dess och förändringarna har varit många. Numera är inte SJ det enda företaget som kör tåg i Sverige. Det kollektiv jag tillhör har blivit uppdelade på en massa småskuttar, vilket jag aldrig har trott vara bra. Den politiska trenden att det skall konkurrensutsättas och privatiseras har också drabbat järnvägen, mycket olyckligt.